Släkthistorien

Ätten Breitholtz är en svensk adlig ätt, som enligt Sveriges adelskalender består av omkring 235 bärare av namnet – män, kvinnor och barn – boende i Sverige, Finland, USA, Frankrike och Storbritannien. Breitholtz släktförening bildades 1950.

Ättens stamfader, generalmajoren Claes Breitholtz (1620-1706), kom över från Estland till Sverige 1637 och var då hovman hos fältherren greve Jakob de la Gardie på palatset Makalös i Stockholm. Han deltog 1646 i den så kallade Stora ambassaden till Ludvig XIV av Frankrike, var 1648 hovmästare och chef för greve Magnus Gabriel de la Gardies hovförvaltning och innehade 1651 samma befattning hos greve Jakob de la Gardie.

Claes Breitholtz gick senare över i militär tjänst. Han stred som ryttarofficer med kung Karl X Gustav i kriget i Polen 1655-1660, där han avancerade till överste. I kung Karl XI:s krig mot Danmark blev han efter slaget vid Strömstad 1676 generalmajor och underbefälhavare för armén i Västsverige.

Claes Breitholtz erhöll svenskt adelskap av drottning Kristina 1650 och introducerades med sin ätt på Riddarhuset. Samma år ingick han äktenskap med en svensk adelsdam som stod kungahuset nära, Margareta Ödla eller Ödell (c 1624-1680), en dotter till Sveriges resident i Hamburg Anders Svensson Ödla och hans hustru Agneta Knutsdotter Kijl. Breitholtz grundade genom kungliga donationer, köp och godsbyten 1648–1670 en sätesgård för sin ätt, Margreteholm, vilken uppkallades efter hans hustru.

Claes och Margareta fick en son, Magnus Anders. Från honom härstammar ätten Breitholtz nio grenar: huvudmannagrenen och gren ett till åtta. Magnus Anders får två manliga arvingar, Evert och Claes Didrik

Från kaptenen Evert Breitholtz (1688-1762) härstammar huvudmannagrenen. Från deras yngste son, fältväbeln Adolf Breitholtz (1753-1813), härstammar tre yngre grenar med Finland som fädernesland. Från den yngre sonen, överstelöjtnanten vid amiralitetet Claës Didrik Breitholtz(1712-1783) stammar Stjärnviksgrenen. Tre generationer senare delas den grenen upp i fem grenar, som numera benämns gren fyra till åtta.

Bland framstående eller namnkunniga personer inom ätten kan förutom stamfadern Claes nämnas de båda cheferna för artilleriet, Claes Josef (1788-1834), en av förgrundsgestalterna till det svenska artilleriets snabba utveckling under 1800-talet och sonen generallöjtnanten Edvard Julius (1830-1912), som införde mausergeväret i svenska armén.

Kofferdikaptenen Claes (1743-1812) var den förste som förde ett finländskt handelsfartyg – Concordia af Jacobsstad - till Ostindien. Hans brorson var Berndt Julius (1786-1863), den ende officer som vägrade överlämna sin värja till ryssarna vid Sveaborgs kapitulation 1808. Den dagbok hans förde i rysk fångenskap publicerades i Personhistorisk tidskrift 1902. Efter freden återvände han i svensk tjänst och avancerade till kapten vid Värmlands regemente. Hans sägenomspunna personlighet har skildrats i böcker av värmlandsskildraren Linus Brodin. Selma Lagerlöf hade honom till förebild i skildringarna av överste Beerencreutz och kapten Berg, välkända karaktärer i Gösta Berlings saga.

Andra framstående släktmedlemmar är litteraturprofessorn Lennart (1909-1997), världspresidenten för Rotary International Ernst (1905-1984), fotografen Björn G Breitholtz (f. 1938), representerad vid Museum of Modern Art i New York.

Bland kvinnorna bör nämnas Margareta Ödla (c-1624-1980), den adlades hustru och ättens stammoder, som gav namn till stamgodset Margreteholm i Västergötland, och Catharina Mariana Breitholtz (1748-1812), som genom sitt giftermål kom att bli en av ätten Hammarskiölds stammödrar.

Ättens äldre historia finns skildrad i ”Ätten Breitholtz från hansatid till stormaktstid”, författad av Anders Breitholtz (1998). Den adlade Claes härstammade från en inflytelserik hanseatisk köpmans- och rådssläkt Breetholt (Bretholt, Bredholt etc) från Reval. Den inkom 1421 från Visby med Marquard II Breetholt (1421-1476), som var köpman inom tyska hansan, verkade som borgmästare i Reval under en lång följd av år, bannlystes av påven i en arvstvist men blev löst från det efter ett par år. Han slutade sina dagar som munk vid Birgittaklostret, då han grundade en by som sedermera uppkallades efter honom – Muuga öster om Tallinn. Hans bror Wolter (1428-1481) var köpman i Lübeck, där han på 1450-talet var med om att grunda en av de första bankerna, en växelbank som ägde bestånd i sex år. Han var en av de borgare som ledde uppförandet av stadsporten Holstentor. Andra inflytelserika hanseater var revalborgmästaren Marquard IV även kallad Marcus (1494-1525-) deltog i riksdagsbeslutet 1524, varigenom Estland övergick till den lutherska läran. Jasper (1521-1566) hade en framträdande roll i förhandlingarna med Danmark och Sverige, som fick till följd att Estland 1561 kom under svensk överhöghet.

Ättens tidigaste urkund är en gravsten (nr 143) från 1313 i Visby domkyrka över en Hermannus Bredhult. Ätten räknades tidigast som nordisk. Stamfadern inkom sannolikt till Visby omkring 1240, från någon ort Bredholt i Danmark eller Bredhult i Västsverige, efter vilken härkomstort han uppkallades. Från Visby förgrenade sig ätten på 1400-talet till Reval, Stockholm och Lübeck. Den nu levande ätten härstammar från Revalgrenen.