Några platser i Estland med anknytning till släkten Breitholtz
Texter av Anders Breitholtz (september 2000)
Sammanställning Ulf Breitholtz 2006

Något om Estland

Estland heter det nordligaste av de tre baltiska länderna, vilka i äldre tid kallades för Livland. Huvudstaden Tallinn ligger nästan mitt emellan Stockholm och S:t Peters­burg. Före 1918 var stadens officiella namn Reval, därefter Tallinn (Tanu linna), som betyder danskstaden, dansk-borgen. Reval kan härledas till namnet på landskapet öster om staden, Rebälä, men är också det danska ordet för klippa, revel.

År 1219 intog den danske kungen Valdemar Sejr esternas borg Lindanise (Lindnäs) och grun-dade på dess ruiner en borg som de kallade Reval. Det var här som kung Valdemar i ett trängt läge fick kraft att vinna striden sedan han sett ett vitt kors på röd botten sänka sig över slagfältet, förebilden till Dannebrogen och till Revals/Tallinns stadsvapen.

Staden grundades 1230 av hanseatiska köpmän från Visby på inbjudan av den dåvarande läns-herren, Svärdsriddarorden. 1285 blev staden medlem av Hansan och antog därmed liksom andra hansestäder Lübecks stadslag.

1346 sålde danske kungen Estland till Livländska Orden, en gren av Tyska Orden. 1561 blev det svensk besittning och 1710 rysk, dock med stor självständighet. Själv­ständig republik blev Estland först 1918. Efter andra världskriget 1945 ockuperades landet av Sovjetunionen, men 1990 återtog esterna sin frihet och hissade sin egen fana från tornet Långe Herman på Tallinns slott.  

Breitholtzar i Reval 1421-1705

Breitholtzar har bott i Tallinn/Reval från 1421 till 1705. Men redan 1374 finns det fog att tala om Breitholtzsk ”närvaro”, eftersom Dominus Hermannus (Bretholt) de Gotlandia då hade att uppdela sin egendom i staden med sin kompanjon Henrik Löwen. Det nämns här att herr Hermans förmögenhet i staden då hade vuxit till imponerande storlek. 1421 slog sig hans sonson Marquard II Breetholt ner i Reval som hanseatisk köpman från Visby. 1705 var hans ättling Johan Evert Bretholtz stabsfänrik vid H. H. von Liewens livländska infanteriregemente i den svenska garnisonsstaden Reval.

Några platser i Tallinn

Tallinns rådhus
Stora gillet
Sankt Olaikyrkan
Svartbrödernas hus
Tallinns stadsmuseum
Nicolaikyrkan
Kiek in de Kök
Slottet på Domberget
Övriga platser i Estland
Tallins rådhus  
Tallinns rådhus är det bäst bevarade medeltida rådhuset i norra Europa.
I Tallinns/Revals råd satt sex medlem­mar av ätten Breitholtz/Breetholt från 1439 (möjligen redan 1390) till 1603. Den förste rådsherren var Marquard II Breetholt (-1421-1477), den siste var Moritz II (-1563-1603). Fyra av de sex råds-herrarna blev borgmästare. Bretholtarna var besläktade med flera andra betydelsefulla råds-släkter: Dellings­hausen, Viant, Rotert, van Borstel, von der Heyde m.fl.

Rådsherrarnas bänk i rådhuset har gavlar i skulpterat trä med motiv från Tristran och Isolde.

Stora Gillets Hus - Estlands Historiska Museum
Stora Gillets sal var det medeltida Tallinns näst största byggnad efter Rådhuset.

Victor Bretholt var 1547-1550 ålderman i detta mäktiga gille av köpmän som drev handel med fjärran hansastäder. Det var enbart från denna krets som rådsherrarna rekryterades.

Sankt Olaikyrkan

Sankt Olaikyrkan var det medeltida Europas högsta byggnad. De tidigaste uppgifterna om kyrkan är från år 1267

S:t Olof var de skandinaviska köpmännens skydds-helgon och kyrkan var därför deras främsta helgedom.

Här ligger ”de gamla Bretholtarna” begravda under en sten med sitt bomärke inhugget, vars grundform är en liksidig triangel med avhuggen topp som vilar på en vertikal stam, ungefär som ett stiliserat träd. Stenen har nummer 73 men är se­dan länge försvunnen. Det gäller även familjen Roterts sten, nr 74, under vilken sten de båda Evert Bretholt ligger begravda, far och son.

Elisabeth Bredtholz, Viktors dotter, vilar även i denna kyrka under hennes makes sten, majoren Hinrich Ruhte (+1578), herre till Jöggis och Kaltenbrunn. Elisabeths vapensköld (före 1596) på stenen beskrivs i en äldre källa som ”ein Einhorn am Baum”, ättens första kända vapen­beskrivning.

Svartbrödernas hus

Svartbrödernas hus är nästan den enda bevarade renässansbyggnaden i Tallinn.

På Pikk tänav 26 i Tallinn ligger den fastighet som under flera århundraden var känd som Schwarzen-häupterhaus. I detta sällskap var inte mindre än tjugo Breitholtzar medlemmar åren 1424-1695.

Svarthuvudbrödernas skyddshelgon var S:t Mauritius, köpmännens skyddshelgon, den mörk-hyade moren, som led martyrdöden i Alperna år 324 (S:t Moritz). Hans svarta huvud var deras vapenbild. Just detta hus vid Lange­strate förvärvades 1478 av borgmästaren Marquard III Breetholt från Vinzenz Nascherts arvingar. Några år senare, 1486, upplät han det till svarthuvud-bröderna, som därefter hade sina samman-komster här ända fram till andra världskrigets slut 1945. Marquards arvingar sålde fastighets-komplexet 1517 till revalborgmästaren Johann Viant, gift med Kerstine Breetholt. 1531 14/1 sålde de egendomen till svart-huvudbröderna. Fasaden ombyggdes på 1600-talet i holländsk renässans, det enda i sitt slag i staden.

Schwarzenhäupterbröderna hade hand om sta-dens försvar, höll ståtliga fester som leddes av deras ordförande, som kallades Schaffer. Flera Breitholtzar uppbar detta ämbete så länge de var ogifta. Sedan övergick de i regel till köpmännens gille (Stora Gillet).

Tallinns Stadsmuseum

Tallinns Stadsmuseums utställning täcker in stadens historia från 1200-talet fram till 1990-talet.

Vene 17 är ett tidstypiskt hanseatiskt Köpmans-hus med hög spetsgavel åt gatan, där varorna – kläde, pälsverk, vin, spannmål, salt m.m. – togs in med lyftkran. Huset förvär­vades 1470 av Marquard II Breetholt, gick i arv 1477 till sonen Marquard III, som 1501 överlät det till svärsonen Johann Viant, gift med dottern Kerstine Bretholt. De lät uppsätta sitt allians-vapen 1514 med Viants och Bretholtz bomärken över den då nyuppförda portalen till huset.

Numera är huset stadsmuseum (Tallinn Linna-muuseum). Bakom hörnet till vänster om porten, vid nuvarande Hotel Schlössle, sitter en minnestavla.

 

Niguliste Museum och Konsertsal – S:t Nicolaikyrkan

Denna kyrka byggdes på 1200-talet av tyska köpmän från Gotland för att ära S:t Nikolai, sjömännens beskyddare

Även här ligger flera Breitholtzar begravda, bland andra legaten och rådsherren Jasper Breitholt, som med­verkade till att Estland kom under svensk överhöghet 1561.

En känd målning, ett grupporträtt, som föreställer svarthuvudbröderna år 1535 hängde här till dess den förflyttade till Kadriorg. Den lär nyligen ha återförts till Nicolaikyrkan.

 

 

Kiek in de Kök

Kiek in de Kök var norra Europas största kanontorn under 1500-talet.

Detta torn uppfördes 1475 då Marquard II Breetholt var borg­mästare i Reval. Denne bör ha deltagit i beslutet att uppföra tornet, vars lågtyska namn betyder kik-i-köket Härifrån kunde de vakthavande soldaterna kika in i köken i husen bredvid.

 

 

Slottet på Domberget

Revals slott på Domberget är en av norra Europas äldsta och mest magnifika byggnader

Evert II eller Eberhard Breitholtz (-1624-1646) var enligt traditionen ståthållare på Revals slott (Toompea). Uppgiften är från 1744 och samtida källor saknas. Släktens forskare brukar anse att Evert II har sammanblandats med hans far med samma namn, ståthållare i Hapsals län. Möjligen var dock Evert II s.k. under­ståthållare på slottet.

Hans son generalmajoren Claes Breitholtz (1620-1706), den adliga ättens stamfar (adlad 1650), var som 17-åring hovman på palatset Makalös i Stock-holm hos fältherren greve Jacob De la Gardie, som på 1620-talet varit ståthållare över Estland med säte på Revals slott.

Claes bror Mauritz Bretholtz, kapten vid Livländska adelsfanan som även han adlades av drottning Kristina (1653), gifte sig med Maria Magdalena von Krusenstjerna, vars far Philip var ståthållare på Revals slott.

 

Några övriga platser i Estland

 

Birgittinerklostret i Pirita/Nådendal

På sin ålders höst, 1474-1477, skall borgmästaren Marquard II Breetholt ha blivit munk vid Birgittinerordens kloster i Pirita, då kallat Nådendal. Klostret brändes ner av ryssarna på 1500-talet och är sedan dess en ruin. Under den mångåriga kampen om Fresearvet bannlystes revalborg-mästaren Cost van Borstell och hans närmaste släkt, bland dem svärsonen Marquard II 1458. Påven löste bannet ett par år senare (1460). Kunde Marquards beslut att bli munk ha haft något med detta att göra?

 

Muuga

Muuga är numera Estlands största hamn, beläget strax öster om Tallinn. Det estniska namnet betyder munk och anses av den estniske historieforskaren Johansen vara uppkallat efter Marquard II Breetholt, som av esterna kallades munken, muuga. Han grundade 1474 byn Naistenoie, sedermera Muuga.

 

Saue (Klein Sauss)/Sauss/Sawis Hoff

Detta gods, beläget i Haljals socken väster om Tallinn, förvaltades av borgmästaren Moritz II Breitholtz (-1563-1603) under en lång följd av år för styvbarnens von Scharenberg i andra giftet räkning. Till Sauss hörde några kvarnar, byarna Padis och Lechts, gårdarna Horrogorne och Engemecke, landområdet i Scheppenberg samt några egendomar under frälse, bland annat Tukers Hof.

Moritz dotter i andra äktenskapet hette Elisabeth/Elsken Breitholtz (-1603-1655). Hon ärvde godset samt godset Sack år 1647 som ende arvinge till lantrådet Bernhard von Scharenberg (begraven i Tallinns domkyrka 1655). Elsken ligger begravd i S:t Olaikyrkan

 

Hapsalu/Hapsals slott

Evert I Bretholt var ståthållare (Landtvogt) i Hapsals län åren 1590-1600 och verkade från detta slott, som med sitt torn än i dag är en imponerande ruin.

 

Uugla/Udenküll (Hapsals län)

Evert I Bretholt fick 1583 Udenküll med underlydande byar Pelli/Pol, Saloval och Kully kvarn i Poenals socken i förläning mot rusttjänstplikt av guvernören över Livland Pontus De la Gardie. Evert innehade denna förläning ännu 1620.

 

Uuemoisa/Neuenhof (Hapsals län, öster om och nära Hapsalu)

Evert I Bretholt (-1564-1622) var fogde på Neuenhof, ett f.d. biskopsgods i Roethels socken, Hapsals län, 1583-1596, innan han utvidgade sitt ansvar till att omfatta hela länet. Efter freden vid Pljussas mynning 1583 fick Evert gods och fogdelän för sina insatser för Sverige i kriget mot ryssarna, som under 1570-talet hotat Estland.

 

Rogatino i Ingermanland (nu i Ryssland)

Evert II Breitholdt (-1624-1646) fick för sina insatser i krigstjänst godset Rogatino i närheten av staden Jama i Ingermanland i donation av konung Gustav II Adolf under frälsefrihet år 1630 ”att njuta, bruka och behålla under adliga privilegier och frälse-manna tjänst”. Sönerna Claes och Evert fick 1648 tillstånd av drottning Kristina att byta godset mot ”någre Godz i Wästergötlandh”, som senare ombildades till Claes Breitholtz sätesgård Margreteholm nära Sandhem, tre mil väster om Jönköping, uppkallat efter hans fru, Margareta Ödla. Hans epitafium, som avbildar Breitholtz vapen med en enhörning i silver vid en grön lind i en delad sköld i rött och blått, hänger vid altaret i Sandhems kyrka.

 

Tallinns rådhus
Stora gillet
Sankt Olaikyrkan
Svartbrödernas hus

Tallinns stadsmuseum
Nicolaikyrkan
Kiek in de Kök
Slottet på Domberget

Övriga platser i Estland

 

Till sidans topp